Sten blir soffbord

Jag hittade tre fina kalkstensskivor på Slite stenhuggeri. Mönstret i kalksten var så vackert och de tre bitarna hängde ihop trots att de redan var sågade i olika längder. De måste få bli bordsskivor på något sätt tänkte jag.

Någon dag senare, en klar och rätt så stilla höstdag i slutet av oktober gick jag och min dotter längst Visbys ringmur. Vi gick nära muren för att känna skyddet från vinden samt värmen som muren gav.

Efter frukost hade vi strosat runt i gränderna, gått ut genom kruttornets port, rundat själva tornet och följde nu ringmuren norrut. En gammal dam med en adopterad gatuhund stannade då min dotter bad att få klappa.

Jag betraktade dem där de stod, just i korsningen av gångvägen och promenadstråket längst kajen med högklint långt borta i horisonten.

Vägarna blev till vackra grafiska mönster och jag skissade ner dem. Jag vred på huvudet och blickade ut över havet mot horisonten, vyn som är oslagbar alla tider på året alla klockslag på dygnet. Gångstråken fram till kanten, havet som möter himlen i horisonten, landskapet som linjer, ytor och former där emellan. Jag skissade även ner denna vy.

Nyfikenheten kring hur jag skulle kunna skapa något funktionellt tredimensionellt av denna tvådimensionella skiss började ta form.

Dottern sa hej då till den gamla damen med hunden och vi strosade vidare. Vi undersökte jungfrutornet, klättrade på murfallet och hamnade till sist vid nordvästra hörnet av ringmuren. Där man kan klättra upp och kika ut ur de små gluggarna. Just en av de gluggarna blev min nästa skiss. Murens stenar på varandra murade och sparade till en djup djup fönstersmyg där en liten glugg bildar ram till havet.

Mina skisser i miljön kring muren skulle bli till tredimensionella återspeglingar av de grafiska formerna, ytorna och linjerna jag under vår promenad fastnat för. De skulle stå som landskapsmodeller i perspektiv hemma i vardagsrummet med varsin kalkstensskiva på, så jag kunde titta på dem när helst jag ville! De skulle bli underreden till små sidobord.

Jag ritade underredena i 7 mm fyrkantsjärn för att orka bära de tunga stenskivorna. Gluggen i silverhättan ritade jag på två sidor av de fyra för att skapa just den tredimensionella känslan.